Dvd Dokumentär Med Nightwish

Jag är, kanske just precis som du är ibland, en nattmänniska. Det här inträffar framförallt på sommaren då fortfarande är ljust ute vid 23:00 snåret, och man kan ändå inte få någon ro för man galloperar omkring i sovrummet på jakt efter en tillsynes enorm besmittad harkrank. För att sedan bita av det avgörande slaget med en tre meter lång förlängningssladd medan svetten dryper ner för pannan. Därefter ler man förstrött för sig själv och menar att nu var man allt jävla modig utan att ropa på mamma, men å andra sidan är man för adrenalin pumpad för att kunna sova så man pluttar i en Nightwish dokumentär i xboxen och slår sig ner.

Jag har givetvis sett dokumentären flera gånger men den får mig alltid varm och mysig inombords. När långhåriga män beskriver musiken dem skapar som något så mycket mer än en samling prestationsångest lidande finskapiroger utan som mer ett stort glas Koff och en jävla massa blått och vitt till. Dem dricker och skämtar, Tero springer naken och Tuomas tar sig för pannan men klämmer ändå fram ett onyktert leende i äkta finskmans stil.
Sedan blir kontrasten enorm i samband med att kameran panorerar tillbaka till den lilla stugan på den tysta ön och Tuomas blir djup och tänkade, han blir tyst i några sekunder och han ser verkligen ut att behöva en kork Koskenkorva till. Jukka granskar det musikaliska geniet som fortfarande sitter tyst efter att ha fått frågan "Vad är det du längtar efter?". För tidigare på dagen när Tuomas knallat ut för att se till att saunan inte brinner ner hade intervjun fått sig en vändning när Jukka fick frågan "Vad är det som gör att Tuomas kan skriva såna texter, kompositioner etc" De båda herrarna kom fram till att en mycket stark längtan efter något måste vara svaret. Nu åter till Tuomas som tillslut låter luften från lungorna sätta stämbanden i svajj och svaret lyder "Jag vill ha en balans i livet med allt jag gör".
Det här svaret är också precis det JAG söker, tänk att finna ett sätt att mildra kontrasterna mellan allting och kunna hålla alla bollar på jämn höjd.
Jag respekterar Tuomas Holopainen som musiker och låtskrivare men jag respekterar honom ännu mer som person och livstänkare.
Det är med ett leende på läpparna jag tillslut släcker lampan och somnar in ackompanjerad av Anettes ljuva stämma och Tuomas ännu mer ljuva visdomsord.